Sjukstugan i West Ken

Snörvel och host från sjukstugan i West Kensington. Londons kalla väder har satt spår i både kropp och själ. Sanchez har haft en släng av kennel cough (hej hej skyhöga veterinärkostnader) och jag har hostat och snorat som en gammal kamel hela veckan och David, ja han är bara sjuk i huvudet. Som vanligt. MWOOOHAHAHAHA. Skoja bara. Han har tagit hand om oss väl, sprutat i medicin i munnen på Sanchez, lagat mat och diskat och servat mig hela veckan. Är dock äntligen på bättringsvägen men jag tror minsann jag ska vara lite låtsassjuk ett par dagar till så att David kan fortsätta vara min slav haha. Vad ska man annars ha karljävlar till?

Vår lägenhet var iskall när jag kom hem från jobbet i onsdags. Och sjuk på det också. Hade min onesie, mysbyxor och dubbla tröjor på, plus mössa och filt. Spelar ingen roll om vi har värmen på för fullt. Den går ut genom de oisolerade fönstren ändå. Snacka om att kasta pengar genom fönstret.

Tänkte gå ner till Hammersmith om en liten stund och se om jag kanske kan hitta något fint julpynt inne på Tiger eller TK Maxx. Och en massa ljus!! Några små tomtar kanske lagom till första advent imorgon. Vi har bestämt oss för att inte ha julgran i år. Buuhuuu, jag gråter. Vi litar inte på Sanchez. Om han inte använder julgranen som toalett, så kommer han garanterat tugga i sig glitter, ljus och kulor. Man skulle ju kunna tro att vi inte ger honom tillräckligt med mat. Tjockishunden. Förhoppningsvis nästa år när han är äldre och mer förståndig så kan vi återgå till en riktig jul igen. Jag kanske kan köpa julgransdoftande spray istället? Någon sorts julstämning måste vi ju ha. På tal om julstämning, i torsdags föll första snön här i London! Det varade i fem minuter. Några enstaka, ensamma flingor som singlade ner från himlen som försvann lika snabbt som de kom.

David är på riktigt orolig för att han måste hyra snökedjor till bilen när vi åker till Peak District över jul. Britter alltså. Kan inte tacklas med snö förstår ni. Värdelösa är de.