tisdag 28 november 2017

Angelicas Top Tips: How to survive the winter

Winter is coming och denna vinter har jag bestämt mig för att aldrig mera frysa. Svinkallt i London just nu. Det kommer bli comfort before fashion för hela slanten! Fram med långkalsonger, mössor och moon boots (ok kanske inte går så långt som till moon boots). Jag ser med både förföran och avundsjuka (host, host) att första snön har redan kommit till Sverige. Jag fryser av att bara se snöuppdateringar på Facebook. Så låt oss värma oss. Här är mina topptips på hur du överlever perioden mellan november och april, mera känt (ökänt) som vinter.


Angelicas Top Tips: How to survive the winter

  • Införskaffa dig en varm, stor och tjock halsduk. WARNING: Det finns vissa några väsentliga saker man måste tänka på när man köper halsduk. Se till så att den inte sticks. Finns inget värre än när det känns som man har kvalster som biter en runt halsen. Halsduken får inte ludda av sig på jackan. Man vill ju inte bli misstagen för ett får. Hade varit jobbigt om man bor i Wales. Hello shepherds pie liksom.
  • Vantar. TUMVANTAR. Skit samma om du ser ut som en förvuxen femåring och att du måste ta av dig vantarna varje gång du måste pilla på mobilen eller ta fram plånboken. Huvudsaken är att du inte tappar känslen i fingertopparna som man lätt kan göra i fingervantar. 
  • Långkalsonger. Ja du läste rätt. 2017-2018 är vintern då långkalsongsindustrin växer med 200%. En industri jag gärna bidrar till. Kanske borde köpa långkalsongsaktier på kuppen. Det är ju så skönt med långkalsonger... Finns ju inget bättre än ett extra lager som ligger och korvar sig runt låren och i skrevet.
  • Kängor. Köp kängor! Vattentäta. Fodrade och med tillhörande halkskydd. Stora, klumpiga kängor som annars bara hör hemma i armen (inte armen som sitter fast med axeln utan armen där militärerna bor). Man kanske tillochmed får benmuskler på köpet när man traskar runt i kängor som väger 5kg stycket.
  • Investera i en riktigt varm jacka som täcker både rumpa och lår. Fy fan kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och det var inne med korta jackor som visade magen. På riktigt. Fy fan vad kallt. I 20 minusgrader.
  • Boka resa till Thailand. Om jag ska till Thailand? Neeej då! Tänkte mer på er era stackars kalla renar. Jag ska spendera vintern med att springa på visningar. Thailand får vänta buuhuuu.
  • Sist men inte minst. Raka för guds skull inte bena. Du kommer att behöva ett extra lager med päls för att överleva vintern.

Köpte en ny jacka från Michael Kors förra veckan. Vinter, jag är redo för dig. Come and bite me you bitch.

måndag 27 november 2017

1st viewing!

Hej Måndag!

Som jag nämnde igår så var jag och David på vår allra första visning. En husvisning i Abbey Wood. Ja ni läste rätt. HUSvisning. Inte en lägenhet. Ett hus med två sovrum, separat kök, vind, trädgård, parkering och hela tjillevippen. Spänningen var olidlig. Vi hittade huset på Rightmove och ganska snart bestämde vi oss för att åh vi måste maila och fråga om vi kan få komma på en visning. Allt såg så perfekt ut. Precis vad vi var ute efter.

 David slängde iväg ett mail när vi satt inne på Harcourt Arms och jag passade på att ta en bild för att dokumentera att nu händer det! Det här är stunden då vi hittat något som vi tycker är värt att gå på visning hehe
Och det här är stunden 30 minuter senare när vi står i kön till att komma in på julmarknaden i svenska kyrkan och får ett samtal av mäklaren om att vi kan komma på visning på söndag kl 4. Så här glada blev vi!

Vi var väl förberedda när vi kom fram till Abbey Wood. Vi hade laddat ner en checklist på vad man bör fråga och vad man bör se efter. Luktar det mögel? Är fönsterkarmarna intakta? När var vattenkokaren senast utbytt? Är det något tryck i kranarna? Fungerar värmesystemet? Listan är lång. Och speciellt i England där de inte vet hur man bygger rejäla hus så måste man vara extra noggrann i granskningen. 

Vi kom fram. Första intrycket. Lungt och fint område med respektabla hus. Nära till tågstationen. Ja tågstation var det... tro fan att rälsen ligger precis bredvid huset! Och tågräls är något som vi vill komma undan eftersom vi bor vid en tågräls för tillfället mellan Barons Court och West Kensington där både District och Piccadilly line går. Ve och fasa alltså. Tänk när jag ligger där i trädgården på sommaren i min solstol och läser min bok och så helt plötsligt dundrar ett tågfan förbi. Nej tack.

Men tänk om det är vårt drömhus innanför dörrarna? Följde efter mäklaren in och möttes av en ren och fräsch nyrenoverad lya. Ja lya är rätta ordet. Jag fick knappt plats med min rumpa i vardagsrummet! Tänk då Davids karibiska bakdel?! Hur skulle det gå? Nej men seriöst, vi skulle knappt få plats med vår soffa. Gick vidare till köket. Så fint med dubbla glasdörrar ut till trädgården och sprillans nya köksluckor. Ett plus lades på ett minus. Gick upp för trappen. Men jaaaa ett riktigt hus med två våningar! Kom in i badrummet. Även det helt nyrenoverat om kanske lite småtrångt. Plus att handfatet var vid fönstret och det hade stört mig nåt enormt om jag inte skulle kunna ha en spegel ovanför.

Gick in i det första sovrummet. Alldeles för litet. Gick in i det andra sovrummet. Eller jag kanske borde kalla det för skrubb? Ja men ni hör ju. Så summan av kardemumman var att i det här huset kommer vi helt enkelt inte få plats. Men nu vet vi det till nästa gång att vi behöver några fler kvadratmeter. Vi borde även sätta ihop en lista på vad vi inte kan leva utan och vad vi kan leva utan. Verkligeten slog mig i ansiktet redan på vår första visning. Londons fastighetsmarknad är inte rolig. Vi måste ta och priorotera vad vi vill ha. Vill vi ha ett separat kök? Ett vardagsum där både soffa och matsalsbord får plats? Duger det med ett dubbelsovrum och ett enkelrum eller vill vi ha två dubbelsovrum för att sedan kanske offra ett rymligt vardagsrum? Måste vi ha en trädgård? Kan vi ta bussen till tågstationen eller vill vi helst ha gångavstånd? Allt det där tål att tänkas på. Så länge jag har pengar över till att ta bort alla engelska heltäckningsmattor och lägga in parkettgolv... 

Angelicas and Davids property hunting. To be continued...

söndag 26 november 2017

Swedish Xmas market

Ho ho finns det några snälla barn? Jaaaaaa! Angeeeeliiiicaaaaa! Igår tog tvingade jag med mig David på Svenska Kyrkans årliga julmarknad. Om jag har feelings nu? Jajamen!! Strålande jul går i repeat i min hjärna just nu. Det är inte ens en månad kvar till julafton!! Åh vad jag längtar efter att jag, David och Sanchez bilar upp till Peak District till vår lilla stuga som vi hyrt.

När vi kom fram till svenska kyrkan var det typ en mils lång kö med andra svenskar som var ute efter adventsljusstakar, julmust och skumtomtar. 

Så i väntan på att det skulle lugna ner sig, gick vi till Harcourt Arms och sipprade vin (David slurkade öl)


Väl inne i svenska kyrkan ville David fiska i fiskedammen. 


En påse skumtomtar inhandlades lagom till första advent nästa söndag. Och en flaska julmust! David älskar julmust. Han har blivit konventerad. Han är nästan mer svensk än jag nu för tiden.




Det såldes polkagrisar och kola från Gränna! Fick nästan lite hemlängtan. NOT. Okej, lite kanske.

På den korta studen som vi var på julmarknaden hann jag även trycka i mig en halv räkmacka och en hel prinsesstårta. Tur att jag gick till gymmet i morse. NOT.

I morse låg vi och drog oss i sängen riktigt länge och googlade på allt man bör fråga när man går på visning. MEN JA! Idag har vi haft vår första visning! Mer om det i nästa inlägg... Haha vilken cliff hanger hörrni! Resten av söndagskvällen kommer bestå av Davids kycklingpaj, X-Factor, mys med Sanchez och kanske en och annan Grännakola... Det är strikt förbjudet att öppna upp julmusten och skumtomtarna förrens nästa helg. Den som väntar på nåt gott...

lördag 25 november 2017

Carluccio's in my heart (belly)

Alltså frustrationen när vår jävla städfirma avbokar vår städning dagen innan. Vi brukar boka in städerska för lördags morgon men denna vecka tänkte vi att åh vad skönt det skulle va att vakna upp till en nystädad lägenhet på lördags morgon och kunna ligga och dra oss länge i en nybäddad säng. Så vi bokade en tre timmars slot för fredagskvällen och planerade att gå till puben medans städaren var här. Sanchez kan inte vara hemma när städaren är här och pubar är de enda ställen där hundar är välkomna. Hursom, tro då fan att de slänger iväg ett email på torsdagen och säger att vår slot blivit avbokad utan anledning. Det är inte första gången det händer med Gleam Clean så nu har de satt sin sista potatis. Vi anlitar en annan städfirma i framtiden.

Så istället för puben, gick vi (tog bussen uppför gatan) till High Street Kensington och gick till Carluccio's då vi kunde lämna Sanchez hemma i ett par timmar. Både jag och David är stora fans av Carluccio.. Eller ska man säga var? Vi blev allt lite ledsna när han gick bort härom veckan. Bästa TV-kocken <3 Så vad passade inte bättre än att pay our respects med linguini och lemocello!

Lemon fizz! (gin, lemoncello, prosecco)




Jag dog svampdöden. Älskar svamp. Så gott. 

Seafood linguini! Jag är en riktig snobb när det kommer till seafood linguini. Det och fish n chips. Ingen annan i London gör en seafood linguini lika bra som Carluccio's. Min bästa seafood linguini är dock en som jag åt i Florens för några år sen. Den luktade hav. Tång och salt ni vet.

Vi köpte med oss en liten selection av efterätter hem som vi tryckte i oss hemma på soffan iklädda mysbyxor. Så fort jag kommer hem åker mysbyxorna på haha. Vi somnade båda två på soffan strax innan kl 23 som två gamla grisar. 

Nähä, om man skulle ta och städa lite då kanske.... baaah. Hundhår överallt. Och Davids chest hair. 

Shuffleboard & Cookhouse

Kära dagbok,

Ytterligare en super busy vecka har passerat. Mitt hår blir bara gråare och gråare. Lederna knakar på mig och hjärnan är mos. Har haft så mycket att göra på jobbet. Har jobbat där i två månader nu. Bara en månad kvar av min prövotid och sen kan jag kanske äntligen andas ut. Det är så mycket press på att vara på prövotid i tre månader. Men det ska mycket till till att inte passera prövotiden. Men jag är ju ett konstant orosmoln tyvärr.

Hur som haver, i Torsdags hade vi på marknadsföringsavdelningen en team night out. Vi började med shuffleboard i Shoreditch. Jaha vafan är shuffleboard då? Det är typ som en blandning mellan curling utan is och bowling utan klot. Ja men ni hör ju hur tråkigt det låter. Världens sämsta lagsport haha. Men vi fick minsann bita ihop och sopa banan i två timmar. Tur att det fanns gin som flödade.


Efter att vi genomlidit världshistoriens mest långsamma lagsport hoppade vi på tunnelbanan (efter ett pitstop på närmsta pub) till Soho. Kvällens höjdpunkt stod på schemat. Lebanesisk mat på Cookhouse. Fy fan vad gott. Min kollegas familj äger Cookhouse. Vi blev med andra ord behandlade som kungligheter. Jag tror aldrig jag ätit så mycket i hela mitt liv. Och då har jag upplevt 31 jular. Maten kom in på rullande band. Falafel. Kyckling. Hummus. Babaganoush. Bröd. ALLT! Cookhouse i Soho är nog tamefan den bästa maten jag någonsin ätit i London och då har jag besökt ett flertal Michelin restauranger. Says it all med andra ord.

Matkoma deluxe! Måste ta med mig David dit någon gång (Heter det dit?? Jag har suttit i fem minuter och rullat det ordet på min tunga och det låter så konstigt! Usch vad händer med min svenska :S)




måndag 20 november 2017

Angelicas top tips: How to get a seat on the tube

Efter snart två månaders pendlande från West Kensington till Old Street har jag lärt mig ett och annat om att åka tunnelbana i London fem dagar i veckan, två gånger om dagen. 10 resor i veckan. Vilket på två månader är typ 80 resor. Fy fan vilken pärs. Londons tunnelbana i rusningstid är inte att leka med. Det ska gudarna veta. Eller iaf ni som bor i London vet. Varje morgon går man till närmsta tunnelbanestation med skakande ben och svett som börjar pärlas sig i pannan. Funderingarna är många och oron är på topp. Man frågar sig själv. Kommer tåger vara försenat? Kommer plattformen vara packad? Kommer jag få plats på första tåg som anländer? Kommer jag få en sittplats? Det sistnämnda är ungefär lika sannolikt som att vinna på lotto eller att springa in i Zlatan så där på tu man hand. Båda är något jag drömmer om.

Till er som varje dag måste åka tunnelbana till jobbet, här är mina topptips på vad du ska göra och vad du ska undvika för att få en sittplats.

Angelicas top tips: How to get a seat on the tube

  • Så fort du går på tåget, se till så att du går och ställer dig i gången där sätena finns, alltså inte vid dörrarna för då kommer du garanterat inte hinna fram och haffa sätet när det blir ledigt
  • Ställ dig inte vid sätena närmast dörrarna för ve och fasa när en gravid kvinna kommer på tåget - då måste du vare sig du vill eller inte resa på dig... Går förstås att låtsas som att du sover...
  • På tal om att sova - ställ dig inte vid någon som sover. Den människan kommer troligtvis sitta kvar länge på tåget eftersom de har tid att göra sig bekväma
  • Ställ dig heller inte vid någon som sminkar sig, de kommer också vara kvar på tåget längre
  • Om du ser ett barn som sitter ner - ställ dig där! Du kommer 9 av 10 gånger få ta över sätet efter ett par stopp. Inget barn reser tvärs över London för att åka till skolan
  • Ställ dig bredvid en man - när sätet blir ledigt kommer mannen garanterat ge dig förtur till att sitta. Älskade brittiska gentelmän. (Om du är en man, ställ dig inte bredvid en kvinna)
Följ dessa topptips och din resa till jobbet kommer bli så mycket mindre smärtsam. Och sist men inte minst - när du ser en ledig sittplats, strunta i allt vad vett och etikett heter. Armbåga dig fram. Knuffa undan konkuransen. Do what you have to do to get a seat on the tube. You are worth it.


söndag 19 november 2017

En flaska vitt och belgiska musslor




Åh vilken trevlig kväll jag hade igår. Men jag är ju fan inte 20 längre. Hällde i mig en flaska vin så har varit helt seg idag. Mötte upp Paulina utanför Belgo i Covent Garden (en belgisk restaurang). Det blev musslor med pommes för mig. Jag dog så gott. De låg och badade i grädde de små liven. Vi pratade jobb, relationer, resor och framtidsplaner. Två riktiga tjötkärringar är vi minsann.


Sanchez ville vara med på bild. Han var så orolig när jag gjorde mig iordning för kvällen. Han visste att nånting var i görningen. Att mamma skulle överge honom för kvällen. Sanchez största mardröm. Att mamma går ut ett par timmar. Han satt nära David för att söka tröst och såg allmänt ledsen ut. 



Efter att vi ätit, gick vi på uppdrag hitta den mest tomma och tysta pub runt Covent Garden. Lättare sagt än gjort en lördagskväll mitt i Londons teaterkvarte. Vi är som två griniga pensionärer som vill ha det lungt och tyst omkring oss. Vi typ fräser åt folk som pratar, skrattar och har roligt. Surtanter. Till slut hittade vi världens bästa guldgruva i Holborn med en medelålder på 60. Delade på ytterligare en flaska vin och pratade fram till småtimmarna. Alltså kl 22 i min värld.

Vaknade upp i morse och hade pancake cravings!!! Till Davids lycka. När det kommer till pannkakor, då är det jag som är mästerkocken här hemma. Allt som innehåller mjöl är David värdelös på. Det blir ju bara pannkaka av det. Mohaha nu var jag rolig.

Förutom att ha ätit pannkakor tills våra magar såg ut som ballonger har vi gjort minsta möjliga idag. Vi har tvättat, veckohandlat och rastat Sanchez i Ravenscourt Park. Lyckan när han får springa runt fritt utan koppel är oslagbar. Nu sitter vi här hemma med elementet på full värme och spelar Mariokart. Älskar lata söndagar!


lördag 18 november 2017

It's finger lickin' good!

Fotbollslördag. Igen. David och Sanchez ser på fotboll. Sitter och skriker och gormar här bredvid mig. Arsenal leder med 2-0. Jag låtsas som att jag bryr mig mwohahaha. Kan ju också låtsas som att det regnar. Åh men det gör det ju!!! Får hoppas på att det torkar till fram till kvällen så att mitt nytvättade hår inte krullar till sig som ett får. Ska ut och äta med Paulina på Belgo i Covent Garden. De är kända för sina musslor. Jag har redan spanat in menyn. Det blir musslor och pommes! Längtar redan.

På tal om mat, jag funderade på att bli matbloggerska men det är ju aldrig jag som står för matlagningen här hemma så det kanske hade varit att fuska. Vi har kock förstår ni. Bästa investeringen. SKOJA! En dag kanske. Man får väl lov till att drömma? David är kocken här hemma. Blit billigare så. Jag betalar med att diska. Vi är två riktiga foodies. Sanchez med - glupska hund. Vi lever för mat och höjdpunkten på veckan är när vi skriver inköpslista för att sen gå till Tesco för vår veckohandling. Man spar så otroligt mycket pengar på att veckohandla.

Veckans meny

Måndag - Lax med quinoa, rödbetor och spenat

Davids hemmagjorda kycklingschnitzel med potatismos och nån kål.. Grönkål kanske det heter på svenska? Eller är det kale?

Seafood stir fry med musslor, räkor och bläckfisk

I torsdags åt jag ingenting. Nej dåååå! Jag var på tjejmiddag och åt Fish & Chips. Var redan full innan maten kom så ingen bild tyvärr. 

Och sist men inte minst, veckans bästa måltid. Rulla ut röda mattan och blås i fanfar! Chicken bucket from KFC! Finger licking good. Jag stannade kvar på jobber igår kväll i ett par timmar på fredagsdrinkar i köket och när jag kom hem efter en halv flaska Prosecco var friterad kyckling det enda jag hade på hjärnan

Ja men ni ser ju så gott! Där satt vi, jag och min man med en bucket full och chicken. Så romantiskt. Tur att jag hade ett step pass inbokat på gymmet i morse. Step brädan gick typ itu.

Idag fyller Sanchez 11 månader! Måste börja planera för hans ettårsdag. Klart som korvspad att den lilla skiten ska få ett kalas! Mmmm korv.. nu blev jag hungrig igen.


torsdag 16 november 2017

You know nothing...

Kära dagbok,

Jag är lite konfundersam (säger man så?). Så här är det. I min kontorsbyggnad så ligger toaletterna ute i trappuppgången. Två toaletter plus en handikappstoa på varje våning. Jag går alltid in på handikappstoan. Mer plats för min stora rumpa. Plus att jag kan spegla mig länge i lugn och ro. Och peta näsan emallanåt. Anyway – nu är det något som har hänt flera gånger när jag är på toa och det är att städaren (som är en man), knackar på dörren när jag sitter där inne och ropar cleaning! Men herre gud tänker jag, ser han inte att det är upptaget? Jag blir så stressad av det. Kan jag inte få gå på toa i lugn och ro? Vem gör så? Kan han inte bara vänta med att städa tills jag är klar? Nu kanske jag överdriver, men det känns som att han inkräktar på mitt personliga område. Vad ska jag göra? Ska jag säga till HR att jag känner ett stort obehag för att en manlig städare knackar på dörren när jag sitter på toa?

Hursom, dagen är snart över och det är snart dags att kleta på sig läppstiftet för att gå ut på tjejmiddag med mina kvinnliga kollegor. Det blir mexikanskt. Burritos och mojitos! På tal om mexikanskt, Sanchez har åkt på någon ögoninflammation så han har varit lite hängig de senaste dagarna. David tog honom till vetrinären igår där han fick ögondroppar som ska tas två gånger om dagen i fem dagar. Vi får hoppas på att det går över. Idag är han hos vår allra senaste BorrowMyDoggy hundvakt – en medelålders kvinna som bor nedför gatan till oss. Hon är så fantastisk. Vi har haft sån otrolig tur med våra hundvakter och vi kan vara lugna över att Sanchez är i bra händer. Hon lämnade till och med ett röstmeddelande förut för att berätta om hur bra de har det. Så gulligt.



Vår lilla sjukling fick lov att sova i sovrummet i natt. Han burrade in sig i kuddarna bredvid sin säng (?!). Och givetvis på morgonen så låg han ihopkuren uppe i vår säng vid våra fötter och hårade ner sängen. Tur vi har tvättmaskin.



You know nothing...

onsdag 15 november 2017

Busy week

Kära dagbok,

Som du ser så lyser jag med min frånvaro denna vecka. Jag har faktiskt inte tid med dig just nu. Måste ju jobba förstår du! Har varit ett par riktigt hektiska dagar denna vecka med hund som måste lämnas och hämtas hos hundvakt, test av nya e-markadsföringsstrategier och ett och annat pass på gymmet. Körde ett benpass på lunchen idag som riktigt sög i låren på mig. Jag fruktar en träningsvärk som kommer matcha den jag har i mina biceps just nu. Körde axlar och armar i måndags och det är först nu hur jag känner smärtan. Vaknade upp mitt i natten och trodde jag brutit armarna. På riktigt alltså, det gör så ont. Jag kan inte hålla dom raklånga så jag går runt med halvböjda armar som en jävla marionettdocka.


Sa ju att det riktigt lyser om mig. Svettglans.

Sanchez var så glad över att se hans hundvakt idag så han struntade fullständigt i att säga hejdå till sin älskade mamma som fostrat honom till den väluppfostrade hund han är. Jag känner mig utbytt. Jag kommer inte säga hej till honom när jag kommer hem ikväll. Så det så.


Gick till Pret efter gymmet och köpte standardsmörgås för mig. Tonfisk och gurka. Det blir begränsat urval när man inte äter ost förstår ni. Hatar ost. Får rysningar bara jag tänker på det. Elaka livsmedel.


Förhoppningsvis kommer veckan lugna ner sig lite nu på slutet. Imorgon ska jag iväg på tjejmiddag med alla tjejer på jobbet. Eller, jo nu är vi ju kanske till och med kvinnor men kvinnomiddag låter ju konstigt. Vi är så få KVINNOR på jobbet. Jag har hamnat på ett mansdominerat kontor. Oh well, kortare kö till toaletten. Det här kommer bli min första tjejmiddag med kollegorna och jag är måttligt spänd på vad som komme ske. Vad gör man på en jobbmiddag med bara kvinnor? Snackar skit om de manliga kollegorna? Jag återkommer när jag vet.

lördag 11 november 2017

Stamp duty, you motha fucka

Kära dagbok,

Idag är en dyster dag. Inte nog med att det regnar och det är kallt och att klockan är snart 6 och allt jag ätit idag är gröt och joghurt. Jag har även stirrat stamp duty i vitögat. Google säger att det heter stämpelskatt på svenska. Dö stamp duty, dö. I morse hade jag och David ett bankmöte på Halifax med en lånrådgivare. Gled in på Halifax med humöret på topp. Fick till och med en kopp te! Hah, nu när räntorna gått upp så kanske de fjäskar extra mycket för oss som siktar på bostadslån inom den närmsta framtiden.


Lånrådgivaren som vi fick på Halifax i Hammersmith var fantastisk. Hon gick igenom allt som vi måste tänka på när vi söker lån och letar bostadsrätt. Hon kalkylerade hur mycket vi kan låna baserat på våra inkomster. Hur mycket vi har sparat ihop till insats (vi har en bra summa, heja oss!) Hur många år vi kan betala tillbaka på (33 år när David går i pension mwohahaha). Hur stor ränta. Och avbetalning per månad. Och det är nu jag ska säga sist men inte minst... Sist och STÖRST, stamp duty. Fy fan. Jag visste att man måste betala stamp duty, men inte i mina vildaste fantasier hade jag kunnat gissa på hur mycket. 5% av priset på bostaden. Men skjut mig någon. Vem fan sitter på en sån saftig summa i bakfickan? Joakim von anka? Inte jag iallafall. Det ska gudarna veta. Det räcker väl med att man måste spara i flera hundra år för att få ihop en 10% insats! Men nej då. Stamp duty eller ej, vi siktar fortfarande på att köpa bostadsrätt under första halvan på nästa år. We can do it!

Lånrådgivaren sa även att runt jul är en bra tid att köpa bostad. Tydligen så kan priserna gå ner rejält då många vill sälja innan årsskiftet. Jag vet inte varför, men kan säkerligen ha att göra med räntor... Så i December ska det letas bostad så det stor härliga till mellan pepparkaksbak och julskyltningar! Haha vem försöker jag lura? Jag baka pepparkakor? Doooh.

Fast det fanns en ljus sida också till vårat bankmöte. Summan som vi kan låna var betydligt mycket högre än vad vi förväntat oss. Plus att vi kan få lån hos Halifax även om David är contractor (egen anställd). Vi var oroliga över att David skulle behöva skaffa permanent jobb för att vi skulle kunna få lån men tydligen så är Halifax en av de få banker som godkänner contractors och frilansare. Jariba! Åhhh det är så spännande. Att jag, min karl och hundfan ska köpa vår alldeles egna och första lya tillsammans <3


Är nyss hemkommen från ett pass på gymmet. Vattenjympa!!! Älskar vattenjympa. Det var jag och 50 andra tanter med gäddhäng och celluliter som låg och plaskade i vattnet. För jävla skönt alltså. David spelar xbox och Sanchez ligger och sussar. Min lilla familj. Det står en flaska Chenin Blanc i kylen som ropar mitt namn. Bäst jag får tyst på han...

fredag 10 november 2017

TV-reklam och hundlängtan

På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst! Tralalalalalala!!! Har nyss haft en timmas möte om vår TV-reklam som måste göras om då den inte levererar som önskat. Jag röstar för mer sång i reklamfilmen, en sån där riktigt irriterande jingle som fastnar i hjärnan. Typ som Kronfågelns kyckling. Eller var det Stinas kyckling?? Ni ser, även om man spikar en riktigt catchig melodi så kommer man inte alltid ihåg varumärket. Vilket dilemma. Catchy melodi vs brand recognition. Vi skulle ju till och med kunna dra in på budgeten om jag ställer upp som sångerska. Jag som sjunger så bra liksom.

Hur som haver, idag ser jag extra mycket fram emot att få komma hem efter jobbet. Sanchez har haft en sleepover hos en av hundvakterna. Familjens två små pojkar ville så gärna att Sanchez skulle sova över (gulligt) och vad gör man inte för de små liven :D Men nu saknar jag honom något enormt, så längtar efter att få hämta hem honom och gosa in mitt ansikte i hans varma päls! Skrämmande att man kan älska en hund så där mycket. Hundfan liksom.

Sanchez spelar PlayStation

Förutom att ha suttit i TV-reklamsmöten idag så hängde jag för en gångs skulle med mitt team på lunch. Vi har en ny copywriter som började i måndags när jag var på semester så tänkte att jag skulle socialisera lite. Jag älskar honom. Så jävla rolig. Jag tror han får bli min kontorsbästis. Även om han inte vill ha mig som sin kontorsbästis. Jag tryckte i mig en kycklingburgare med pommes och ett glas vin. Fan jag som skulle vara nyttig resten av veckan med tanke på all mat jag åt i Belgrad. Får skippa middagen helt enkelt. NOT!

Dags att stänga av datorn nu! Dricka upp min kopp te. Undvika fredagsdrinkarna i köket och smita ut osedd i ett mörknande Old Street.


Hej hopp, trevlig fredag!

torsdag 9 november 2017

Belgrad dag 2

Dag två i Belgrad bjöd åter igen på en blå himmel och en härlig atmosfär. Något som jag älskade med Belgrad, förutom maten och de låga priserna förstås var att det var så få turister och vart vi än gick så var det mestadels lokalbefolkning vilket alltid är trevligt när man är utomlands. Blir mer autentiskt så.

Vi började dagen med att strosa runt på tu man hand och hittade bombade byggnader från kriget. Ja men jag är ju morbid och tycker sånt är jättespännande. Tragiskt nog.


Ser ju ut som en helt vanlig byggnad i London. Bortsett från att London inte blivit bombat sen 40-talet. Vi har bara inte så höga bostadsstandards här.


Vi gick in i den här lilla kyrkan men tyvärr fick man inte ta bilder där inne. Det var så fint!


Usch stötte på den här lilla hemlösa stackarn. Mammahjärtat sved i mig och om jag hade kunnat hade den här lilla fått följa med hem ;(

Livia gav den lilla kattungen i kork med vatten. Dagens goda gärning. 



På eftermiddagen gick vi på en guidad tur som varade i 2 timmar där vi fick lära oss om Belgrads historia och dess sevärdheter. Jag älskar guidade turer.



Guiden lärde oss en serbisk dans

Om man satt i den här herrens knä och viskade en önskning i örat på honom, så kommer önskningen gå i uppfyllelse. Låter ganska perverst nu när jag tänker på det. Jag önskade mig givetvis något själviskt.




Älskar de här husen!







Det var allt från Belgrad (för den här gången). Kommer definitivt åka dit igen.

Gick till gymmet på lunchen idag för att Body Attack pass. Det varade i 15 minuter för mig innan min vänstra vad typ knäckte till och jag kände en smärta som strålade upp från foten upp till knävecket. Fan, jag tror någon muskel har sträckt sig så det var bara att halta ut från salen med svansen mellan benen. Jag överdriver inte, det gör faktiskt ont. Har stoppat i mig ibuprofen så förhoppningsvis har det lagt sig till imorgon.

Let's try this again

Nämen tjenixen alla lutfiskar och vidunder! Ska vi försöka ge oss på det här igen? Bloggen alltså. Vet inte varför jag slutade skriva men nu...