onsdag 4 oktober 2017

Stora kärnor och blöta skjortor

Ja nu är mitt liv faktiskt ganska bra, men det finns vissa saker jag helst skulle vilja slippa och som jag tror skulle göra livet ännu bättre.
  • När man skär upp en stor och perfekt mogen avocado som man sett fram emot att äta ända sen man såg den ligga där med sina miniatyr vänner i grönsakslådan. Den där avocadon som alla slåss om i affären. Typ som att plötsligt händer det. Man skär upp den och möts av världshistoriens största kärna och det finns nära på noll avocado inuti. Då vet vi att det är insidan som räknas.

  • Strumpbyxor som hasar ner till knäna så det känns som man har nån jävla blöja på sig. Och det finns iget sätt som man kan diskret dra upp dom på igen. Det är så jobbigt. Och så osexigt.
  • Att hänga blöta skjortor. Jag hatar att hänga Davids alla jävla skjortor! Det är sååå obehagligt att behöva stoppa in händerna i kalla och blöta ärmar för att vända dom på rätt håll innan man hänger dom på galgen. Jag får rysningar bara av att tänka på det.

  • När batteriet på mobilen håller på att dö halvägs in på dagen och man har glömt att ta med sig laddaren till jobbet.
  • När jag lämnar Sanchez själv i två minuter för att gå ut med soporna och han äter upp mina blommor. Hundfan.


Körde ett circuit pass på lunchen idag - tänkte att det kunde vara avkopplande att träna på lunchen men fan jag blev ju bara stressad av det! Power walka till gymmet, byta om till träningskläder, plågas igenom ett pass med alla andra kontorsråttor som lyckats ta en rast mellan kalkylerna, snabb dusch medans man fortforande dryper av svett som gör att man blir ännu mer svettig, power walka tillbaka till kontoret för att sedan slänga i sig lunchen innan eftermiddagsmötena drar igång. Fan jag är ju helt slut nu. Nähäpp, får nog ta och gå ut till köket, göra en kopp te och hämta en banan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Let's try this again

Nämen tjenixen alla lutfiskar och vidunder! Ska vi försöka ge oss på det här igen? Bloggen alltså. Vet inte varför jag slutade skriva men nu...