Shut the front door!

Igår efter gymmet kom jag hem lite så där smågrinig som vi kvinnor kan bli ibland när vi inte fått i oss någon mat på flera tusentals timmar. Satt på ett fullsmockat tunnelbanetåg med svettiga pendlare i kostym blandat med alkoholparfyrmerade torsdagsfirare (de jävlar som tror torsdag är den nya fredagen för på fredagen har de inte tänkt göra något jobb ändå så en bakfylla blir till en liten bagatell) – hade oerhört höga förhoppningar om att David skulle ha middagen servered när jag kom hem (kofta med cous cous och hummus stod på menyn). Men icke då. Kliver in genom dörren (efter att fifflat med låset i typ fem minuter för jag var helt svag i armar och händer efter boxningspasset. Känner inte något matos i luften. Nej då, då har karljäveln min satt på fotbollen istället. Måtte djävulen ta alla fotbollsfanatiker. Det blev till att ställa honom vid spisen ögonaböj. Men tror då fan att han glömt köpa persilja! Så det var bara för mig att ta mig ut i regnet igen och knata iväg till Coop. Surmulen som jag var. Kliver in på Coop och vad skådar mitt högra öga. Shut the front door. Cadbury har släppt en ny smak!!! Peanut Caramel Crisp. Ohlalalalala. Jag var ju bara tvungen att köpa den största chokladkakan möjligt.

Bra vakthund jag har. David är allergisk mot choklad. Stackars sate. Sanchez måste vakta chokladen så att mamma inte äter upp den innan middagen.

Hade sån bra start på dagen idag. Mitt nya fredagsmorgonsnöje är att simma några längder (30 minuter eller så i den långsamma längan), sitta i jacuzzin och koppla av, följt av några minuter i ångbastun. Så skönt. På fredagar lyxar jag även till det med frukost från Pret som en belöning att jag överlevt ännu en vecka. Gröt och chailatte. Det är livet minsann.