lördag 30 september 2017

Last Day of September


Vackra, vackra höst och den så mycket efterlängtade lördagen. Vi vaknade upp till fågelkvitter i morse. Har köpt en sån där väckarklocka som gradvis lyser upp rummet och som spelar upp fågelkvitter, vågor och andra dödsköna ljud att vakna upp till. Aldrig mer ska jag vakna upp till döööh döööööh döööööööh!

Så pigg var jag så jag drog till gymmet på ett studsmattepass. Bästa passet! Fettet typ hoppar av en. Efter gymmet kom David och mötte mig. Vi hade bokat in städerskan för tre timmar på morgonen och det känns så knäppt att sitta där och titta på henne medans hon dammar och plockar upp efter oss så vi unnade oss en lång brunch på Brasserie Blanc nere vid Themsen.





Egg Royale, en kopp varm choklad, rabarberte och en full english till David. Don efter person så att säga. Älskar inredningen inne på Brasserie Blanc och vi hade hela restaurangen för oss själva. Det är ett ganska så nytt ställe så tyvärr har inte många hittat dit än men jag rekommenderar det varmt! Trevlig personal, toppenmat och man får ta med sig hunden! De skämmer alltid bort honom med hundkex och lite vatten. Så det går ingen nöd på honom inte :P


Efter brunchen strosade vi runt i solskenet vid floden och i Fulham. Bästa sättet att döda lite tid på och för att den lilla ska få sin dagliga motion. Den stora också för den delen. Och nu har vi kommit hem till ett rent och städat hem som luktar flash :D Älskar lördagar. Får gärna vara lördag hela veckan.

Sweaty Betty.

Sexy Betty.




måndag 25 september 2017

Drained

Känner mig som en marshmallow i hjärnan efter första dagen på jobbet. Och då ska vi inte tala om hur stel som en pinne jag är i nacken efter att suttit och koncentrerat mig framför datorn hela dagen. Som om inte det vore nog måste man ju le stort när man är ny också. Heeeej, trevligt att träääffaaaas :D :D :D. Fan vad skönt när man har klarat av prövotiden så att man kan va sig själv igen haha. Tillbaka till mitt sura och bittra jag. Första dagen är alltid värst, tänk bara på alla namn man måste komma ihåg. Jag kommer ju knappt ihåg mitt egna. Plus att man måste öppna varenda skåpslucka för att hitta koppar, glas och andra nödvändigheter. Huvudvärk deluxe har jag nu. Kan även bero på att det är fotboll på TV.

Det är en så stor skillnad på mitt nya kontor jämfört med mitt gamla. Mycket mindre till att börja med och kanske inte lika så modernt som jag är van vid. Ja men lite kontorssnobb är jag nog allt. Men allting har sin charm! De har gratis bagels iaf vilket inte går av för hackor. Min chef och min boss tog med mig ut på lunch vilket var ytterst trevligt! Gick till Ceviche, ett Peruianskt ställe. Så goooooott alltså.

Men nog om mig! Sanchez har spenderat dagen hos hundvakt nummer 1 i Holland Park idag! Han är helt slut stackarn så jag tror minsann att han haft en jättebra dag! Men usch så jag saknade honom. Borde bli hundmamma på heltid.




Min stiliga lilla kung! Observera att dessa bilder var tagna i helgen och jag ser absolut inte så glad ut just nu som jag gjorde då. Kommer ha träningsvärk i käkarna efter den här dagen. (käkvärken kan kanske bero på något annat också...)

lördag 23 september 2017

Saturday Morning with my Chai Latte

Man kan ju inte annat än att älska lördagsmornar. Vi vaknade redan vid 7 och kunde ligga och dra oss innan hundarna behövde gå ut. David är ute på långpromenad just nu så jag gick till Costa runt hörnet och treated myself till en chai latte!


Jag började följa en massa svenska och norska inredningskonton på Insta och sitter och plågar mig med att titta på alla ljusiga hem. Jag längtar ihjäl mig tills jag och David äger vårt egna hem så att jag kan lägga all min energi (och pengar) på skandinavisk inredning. Och måla väggar! Satan vad väggar jag ska måla! Och sätta spikar i varenda vrå. Är så less på att bo i hyresrätt nu så att det finns inga ord för det. Vi sparar som tokar för att få ihop till insatsen och siktet ligger nu på att vi blir bostadsägare nästa år! Fram tills dess får jag nöja mig med att drömma mig bort till ett stilrent skandinaviskt hem med vita väggar, trägolv och belysning i alla dess former. Ja det är fan inte mycket jag kräver.

PS. I natt hade jag pyjamas-premiär. Så kallt.

fredag 22 september 2017

Pizza Friday

Fy fan tryckte i mig den här, nästan hela iaf och ligger jag här med en matkoma som heter duga. Spenderat kvällen med att titta på Narcos. Bästa serien. Vi är på tredje säsongen nu!!


Ser fram emot att ligga och dra mig länge imorgon. Det är fan Davids tur att ta byrackorna ut på morgonpromenad!!! Åh kanske kan till och med dricka en kopp te i sängen i min ensamhet...





Avskedslunch

Men satan vilken trevlig avskedslunch jag hade idag! Och inte en enda tår fällde jag men det var allt nära inpå måste jag erkänna. Det känns både sorgligt och skönt att avsluta ett kapitel i karriären. Det här har varit mitt tredje jobb sen jag slutade plugga och flyttade till London för 7 år sen. När jag sa till pappa att jag skaffat nytt jobb så sa han, VA IGEN???? Haha! Jag är av en generation där man byter jobb åtminstone vart tredje år så inget konstigt alls! Nu kanske det förvisso är en storstadsgrej där möjligheterna är oändliga. Och vill man flytta upp både i erfarenhet och i lön, då är det en perfekt genväg med att byta jobb ofta.

Lyckades bli lite salongsberusad och på vägen hem tänkte jag att åh vad fint det skulle sitta med en flaska vin att sippa på i väntan på att David kommer hem. Men tro fan att jag hoppar av tunnelbanan och traskar hem de 30 sekunderna det tar att gå från tuben och hem utan att stanna till vid Coop för förnödenheter. Men jag är en väldigt resourceful kvinna minsann. Så istället för att gå ut igen lat som jag är så får jag den goda iden att mixa ihop en drink med en gammal flaska rum som har legat uppe på köksskåpen i en hel evighet. Så halvfull som jag är och med en ljumske som fortfarande inte fungerar klättrar jag upp på diskbänken och sträcker mig efter den där jävla flaskan och pustar och frustar för kung och fosterland för ju mer jag försöker nå den, desto längre bort hamnar den.


Till slut fick jag äntligen tag på den jäveln! Flottigt var det där uppe också. Det har nog inte städats där sen nån gång på 1800-talet.

Party med Nikki och Sanchez! David måste skynda sig hem innan festen tar slut.

Dagens lunch: Fish n chips! Det är ju Fredag trots allt.

Sista dagen!

Den är här! Sista dagen på jobbet! Gled in på kontoret runt 9:40 efter ett pit-stop på Crussh för att köpa frukost. Chia charger Apple Pie smoothie och banana & almond butter bagel. Det är väldigt sällan jag köper frukost då jag lever på gröt under vinterhalvåret och weetabix under sommaren men det satt som en smäck minsann!

Jag har absolut ingenting att göra, har städat ut mitt skåp, rensat datorn på alla dokument och emails och bockat av det absolut sista på to-do listan. Så nu ska jag sitta och rulla tummarna fram till lunch! Har bjudit med några kollegor till The Loose Box för en liquid lunch (för min del iaf) :P

Igår var det knappt så att jag lyfte röven från soffan. Jag köpte Sonic Mania till nintendot. Så retro. Alltså jag har spelat så mycket Mario Kart denna veckan att jag drömde att jag satt i en lastbil med min lillebror som gick väldigt fort på en tungt trafikerad väg med en massa fartdårar precis som i Mario Kart. Jag blir yr bara av tanken på den drömmen haha.

Snart börjar allvaret igen och då kommer denna bild vara ett minne blott! Ett kärt minne blott.

Nu ska jag dra med Alessia på en kopp te!

torsdag 21 september 2017

Skylark

Vilken lat dag vi har haft idag, vovvarna och jag. Ser verkligen fram emot att komma in i rutiner igen på Måndag. Rutiner är ett måste i mitt liv annars blir saker och ting aldrig gjorda. Jag tog mig iaf till gymmet och körde ett ryggpass! Hade bokat in mig på ett danspass men min ljumske är fortfarande fucked up så no way in hell att jag skulla klara av allt höftrullande och twerking!

Vet ni vad kära vänner!! Igår bokade jag och David stuga i Peak District där vi ska spendera julen. Vi hittade en supermysig stuga utanför en liten by som heter Longnor. Stugan heter Skylark. Så vackert namn. Får mig att tänka på stjärnklara nätter! Haha alltså nu har jag värsta bilden framför mig att det kommer vara strålande solsken hela julhelgen, kall och frisk luft, inte en regndroppe i syn och allmänt bara perfekt väder för långa promenader på slätterna och kullarna. Nästan så jag glömt bort att jag bor i England. MEN, det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder ;) David är ju dessutom väldigt gullig i gummistövlar. Som en treåring typ.

Och om det regnar monsunregn och blåser orkanvindar, då kan vi mysa inne i stugan och låta vinet hålla oss varma ;)

Titta så mysigt! Jag kan föreställa mig Sanchez springa runt på de gröna ängarna som en glad liten hare. Det bästa med England är att det är tamefan grönt året runt! Hade det här varit Sverige, då hade landskapet varit brunt och grått.

Här kan vi hångla och titta på utsikten!

Vi körde på komfort framför gammaldags stil när vi beslutade oss för vilken stuga vi skulle hyra. Vi är ju lite bekväma av oss minsann.

Här kan jag koka ihop tomtegröt och steka köttbullar och prinskorvar.

Och här blir barn gjorda.

Vi bokade denna stuga via www.sykescottages.co.uk/. Tyvärr var inte utbudet så stort som det var för en månad sen när vi började titta runt så det var en jäkla tur att vi kunde roffa åt oss denna. Vi är tydligen inte de enda som vill fira jul långt ifrån släkt och vänner haha

onsdag 20 september 2017

Det bästa med flexibelt jobb

Satan, jag har redan blivit beroende av att spela Mario Kart på vårt nya Nintendo Switch. Ja, jag lyckades faktiskt få igång makapären! Det tog dock en timma eller så. Insåg lite för sent efter att jag vridit och vänt på allt att vägguttaget inte var på (här i England finns det nämligen en knapp bredvid uttaget man trycker på för att elen ska gå igång vilket David hävdar sparar energi). Och nu går det bara utför för mig, satt fastklistrad framför teven i timmar.

Man skulle ju nästan kunna tro att jag inte har något jobb... Men så är det ju inte. Däremot har jag ett väldigt flexibelt jobb där vi får jobba lite hursom så länge vi gör vårt jobb. Nu gäller ju inte detta alla, men åtminstone de som presterar och klarar av att hålla sitt egna schema och nå sina deadlines. Såna som mig haha. Detta är även min sista vecka på mitt jobb innan jag börjar ett nytt jobb på måndag så det finns inget kvar för mig att göra då jag redan gjort min överlämning.

Det här med flexibelt jobb, det är rena lyxen och något som jag tycker alla arbetsgivare (syftar på kontorsjobb nu) ska kunna erbjuda sina anställda. Inte bara kan man spela Nintendo hela dagarna, man kan även:

  • Boka in tandläkarbesök och sjukhusbesök mitt på dagen utan att behöva åka fram och tillbaka till jobbet
  • Man slipper slösa upp sina värdefulla semesterdagar när man åker till Sverige (vi har ju faktiskt wifi i Sverige också)
  • Jobba från frisörstolen, nagelsalongen och kanske till och med bastun
  • Gå till gymmet när ingen annan är där så man slipper slåss om maskinerna
  • Sova till kl 9 (minst)
  • Skippa att duscha och ta på sig kläder (man sparar även in pengar på att jobba hemifrån för man behöver inte köpa nya kläder så ofta, räcker med att tvätta mysbyxorna en gång i kvartalet)
  • Spendera halva dagen på Westfield medan alla andra sitter på kontoret fram tills affärerna stänger
  • Delta i skype möten medan man ligger i sängen och kanske till och med när man sitter på toaletten
  • Och sist men inte minst, man kan skaffa hund!
Möjligheterna är oändliga och under mina två år med mitt nuvarande företag har jag gjort alla ovanstående förutom att jobbat i bastun. Jag tror även jag har tvättat mysbyxorna oftare än en gång i kvartalet. En gång i månaden iaf.

Så kan ni förstå hur nervös jag är över att börja nytt jobb? Jag tror nämligen inte att jag kommer ha chansen att va så flexibel som jag är van vid vilket kommer bli en riktig omställning. I mitt föredetta jobb var det noll flexibilitet (superstrikt med arbetstimmar) så jag gick från ingen flexibilitet till kanske alldeles för mycket flexibilitet. Det får ju inte bli för mycket av det goda så en liten del av mig ser fram emot att jobba kontorstimmar. Det blir ju även mycket mer socialt om man sitter på kontoret. Plus att jag kanske börjar duscha mer regelbundet vilket kanske vore bra... 

Det bästa ändå med mina flexibla arbetstimmar var att vi kunda skaffa hund! Jag har ju typ varit mammaledig sen mars nu och vi har haft det så roligt min lilla kung och jag. Kommer sakna honom nåt enormt över dagarna men jag tror han kommer ha det jättebra hos hundvakten :)



Nähä om man kanske skulle ta några varv på Mario Kart nu då...

Corn Flakes are underrated


Bytte ut havregrynsgröten mot cornflakes i morse. Gamla, hederliga cornflakes! Nu tycker jag att cornflakes är mycket underskattade och får alldeles för lite utrymme på sociala medier. Fast å andra sidan är cornflakes alldeles för respektabel för att trängas på insta med acia bowls, kvarg med polerade bär och grönkålssmoothies. Snabbt går det att slänga ihop också. Om cornflakes dög att växa upp på, då duger den lika bra i vuxenlivet.
  1. Öppna cornflakespaketet
  2. Häll i en skål
  3. Tillsätt mjölk efter behag
  4. Ät omedelbart om du vill höra frukostens guld knapra i munnen, alternativt vänta två minuter ifall en salig sörja faller dig mer i smaken. Jag gillar det sistnämnda. 

Och vilka jävlar häller i mjölken innan cornflaksen?? Det är bara konstigt.

Fakta om cornflakes

Ursprungsland: USA
Födeleseår: 1894 enligt wikipedia, 1906 enligt förpackningen. 1906 kan också ha varit utgångsdatumet...
Tillverkningsort: Manchester
Innehåll: Majs, socker, salt, maltextrakt

Länge leve cornflaksen! 



Har fortfarande fruktansvärt ont i min ljumske, försöker stretcha och mjuka upp men gör så ont och det liksom bara låser sig. Ska prova att värma upp lederna med en hot water bottle.

It's the age... Must be.

Herre gud så det värker i min ljumske. Jag var tvungen att google translate groin för inte fan kommer jag ihåg att det heter ljumske. Konstigt ord det där. Jag är ju så engelsk nu för tiden att jag glömmer bort mitt svenska ordförråd. Typ som Maria Montazami (åh måste se på Svenska Hollywoodfruar när jag äter frulle). Vet dock inte vad jag har gjort för att förtjäna denna smärta. Jag har säkert suttit på soffan för länge denna veckan. Eller så kan det ju vara åldern också. Och jag som faktiskt skulle ta och behaga dyka upp på kontoret idag för att tömma mitt skåp och vara lite social med mina kollegor innan det börjar dra ihop sig. Har arrangerat en liten avskedslunch på Fredag (note to myself: boka bord på Loose Box) med några av mina kollegor som jag ser fram emot. Får bara hoppas på att ljumsken gett med sig så att jag kan gå utan att halta som en gammal höna.


Men nu till något roligare. David kom hem med ett Nintendo Switch som han tagit från jobbet! Eller tagit och tagit, han fick nog lov att ta det. Kanske... Nu hade jag ju hoppats på att David skulle haft tid att koppla in det igår kväll, men icke då, vi var för upptagna med att titta på Geordie Shore (#guiltypleasure, #donttellanyoneIwatchthatcrap) och shortlista våra favoritstugor till jul i Peak District!

Men, men det finns nog en bruksanvisning som jag förhoppningsvis kan tyda. Om det inte är på japanska då förstås. So exciting!

tisdag 19 september 2017

13 weeks until Xmas and planning



Hujedamej, jag hade det verkligen på känn när jag klev ut genom dörren och ut på gatan med två hundar i släptåg. Att jag hade glömt bort att dricka mitt te som jag så varsamt hade kokat ihop. Hatar när det händer. Kom tillbaka till en kall och grumlig kopp te så det var bara att göra om. Vilket kommer fördröja min tripp till gymmet för jag vill ju inte drabbas av håll. Gym eller inget gym, te ska drickas iaf! Säkert min femte kopp för idag. Minst.

Men nu var det ju inte te jag skulle svamla om. Det är bara 13 veckor kvar till jul så det är på god tid att jag börjar planera så ordningsam som man är. Denna julen blir det varken en svensk jul eller hos Davids familj i Essex. Denna julen slår vi på stort. Vi ska åka till Peak District och hyra en stuga mitt ute i ingenstans bara jag, David och Sanchez. Jag dör så mysigt. Vi ska ut och vandra hela dagarna. Dricka vin framför brasan. Och kanske en stor kopp varm choklad (för min del iaf, David är chokladallergiker den stackarn) Spela sällskapsspel. Äta julmiddag på en mysig pub från medeltiden (förhoppningsvis). Och bara vara, vår lilla familj på tre <3

Så nu har jag spenderat eftermiddagen med att researcha potentiella områden och stugor i Peak District. Jag har tillochmed gjort ett spreadsheet!! Jag har radat upp områden, hur långt det tar att köra dit och om de har en pub inom en mile. Tvivlar på att de har Uber där ute så måste vara krypavstånd från puben hem till stugan.


När David kommer hem ska vi ta en titt och sålla bort de som är mindra bra och shortlista våra favoriter. Jag har redan en favorit i Longnor men viktigt att vi båda är med och fattar beslut :) Jag längtar redan!


Frågor & Svar om London del 2


Fortsätter på listan om London från min gamla blogg!

6. How do I know which travel card I should purchase if I’m new in the city?
A: You don’t. – I London har vi zoner och beroende på vart du åker, betalar du olika pris. Back in the days när den här listan skrevs hade vi Oyster cards. Nu använder vi contactless och behöver därmed aldrig oroa oss för att vi vistas utanför de zoner vi har betalat travel card för. Ve och fasa att råka hamna ute i zon 4. Då går du i personlig konkurs direkt. Oyster card finns ju förstås fortfarande men det är något som bara turister använder och man vill ju inte se ut som en turist. Coolast är man dock om man blippar klockan eller mobilen på kortläsaren. Som turist behöver du bara travel card för zon 1 och 2. Såvida du inte är dum nog att du vill besöka Wembley. Då behöver du zon 1-4. Fast å andra sidan så finns ju IKEA i Wembley så det kanske är värt det ändå... Nej tacka vet jag New York där man kan åka hela vägen till Harlem för samma pris som att åka till Wall Street från Times Square.

7. What language is spoken in London?
A: Pretty much every language but English.
– Om du tänker flytta till London bara för tanken på att alla pratar som Hugh Grant eller nyhetsankarna på BBC får det att kittlas i de nedre regionerna. Flytta inte hit. Att träffa på någon som pratar ”posh” brittiska, även känt som recieved pronunciation är ungefär lika sannolikt som att hitta fibrer och vitaminer inne på KFC. MEN, det är det här som är tjusningen med London, alla människor som är födda i London och de som vallfärdat från andra delar av UK till de som liksom jag packade resväskan och bokade enkel flygbiljett för att finna lycka, ära och berömmelse i London (jag letar fortfarande). Från de finare kvarteren i Chelsea, östeurpeiska områden i Ealing, hipster gängen i öst till dofterna av korma och madras på Brick Lane. Det är alla vi som gör London till den stora världsmetropol den är.

8. How do I get a job in London?
A: You make friends who work in recruitment. –FEL, du blir inte vän med rekryterare! De är dock väldigt bra på att låtsas att de är din bästa vän fram tills att du totalsumpade alla dina chanser på jobbintervjun. De jobbar för kommission och gör allt för att du (och 200,000 andra aplikanter) ska få en intervju oberoende om rollen är något för dig eller ej. De ringer dig stup i kvarten och presenterar roller som är så långt ifrån din arbetserfarenhet som möjligt. Var på mitt CV står det att jag har 10 års erfaranhet av PPC och Google Adwords?? De tvingar dig också till att ringa upp dem så fort du är klar med intervjun så att de kan få feedback om hur det gick men de kommer aldrig ringa tillbaka för att ge dig feedback. Nej rekryterare har jag inte mycket till övers för. Mycket bättra att ansöka direkt med företaget du vill jobba för.

9. How do I make new friends in London?
A: No one knows. It hasn’t been done so far. – Om någon vet, hojta till! När jag flyttade till London för första gången som aupair 2005, då kunde man skaffa vänner via Londonsvenskar.com. Man kunde starta grupper och börja chatta med andra liksinnade (aka aupairer). Och sen bestämde man en dag man skulle mötas upp och var. Gärna vid Piccadilly Circus så man slapp packa ner sin A-Z kartbok för alla vet ju vart Piccadilly Circus ligger. Problemet var ju det att det är ca 1 miljon turister vid Piccadilly Circus och om det är första gången man träffas vet man ju inte hur personen ser ut. Det fanns inte Facebook på den tiden så vi alla var anonyma. Bästa sättet att skaffa vänner på är förmodligen via jobbet. Men man kan inte bli riktiga vänner förens en av partierna har skaffat nytt jobb för annars är det lätt att hamna i kollegor-facket. Tur att vi Londonbor byter jobb med jämna mellanrum.

10. How do I know when I’ve become a real Londoner?
A: When you haven’t been to Oxford Street in over a year. – Ja jag får nog öva på det men jag skulle nog inte påstå att jag går dit så ofta. Ett par gånger om året räcker. Vad du än gör, undvik julen, mid-season sale, black Friday och svettiga sommardagar (vi har ca en svettig dag om året i London). Bästa shoppingen enligt mig finns på Westfield Shepherds Bush, Covent Garden och Regents Street.

11. How do I know where it’s legal to park my car?
A: This knowledge can be learned only through Pavlovian conditioning. If you get a ticket, then you’re parked in the wrong place. Trial and error. Eventually you’ll learn. – Vi äger inte våra egna bilar i London, vi har Uber. 


Morning has broken...

like the first mooooooorning. Blackbird has spoooooooken like the first biiiiiiiiiird. Praise for the singiiiiiiing. Praise for the moooooorning. Praise for them springing fresh from the wooooorld.




Man skulle nästan kunna tro att jag är på sprudlande bra humör idag. Men så är det inte. Känner mig såååå grinig och det är såååå jobbigt. Låg och snoozade på tok för länge innan jag tog hundarna på en lång promenad vid Themsen i Hammersmith. Älskade Hammersmith river side. Så vackert oavsett väder. Vet inte hur många bilder jag tagit på just detta motiv i olika väder och olika tider på dagen sen vi flyttade hit för två år sedan. 

Innan jag och David flyttade ihop, så bodde vi båda i Crouch End. Han i en studio. Jag i en flat share. Usch saknar verkligen inte att bo i flat share även om min sista flat share var den bästa jag haft med hästlängder. Trodde aldrig jag skulle flytta från norra London efter att ha bott där i circa 5 år. Men både jag och David fick nytt jobb nästan samtidigt, jag i Westminster, han i Hammersmith. Så för att dra ner på pendlandet började vi utforska västra London, ett område jag aldrig trodde jag skulle värma mig till. Jag tyckte alltid västra London låg så långt bort. Och lite stelt och tråkigt tillochmed. Inga backar, inga träd, ingenting. Nej norra London höll mig alltid kärt om hjärtat. Men nu två år senare i West Kensington är jag fast. Vill aldrig flytta härifrån! Nära till allt, vi har floden 15 minuters promenad hemifrån, 15 minuter till High Street Kensington och 20 minuter till Westfield. Träd finns det också. Men inga backar. Kan faktiskt inte tänka på en enda backe i västra London. Inte konstigt att rumpan börjar hänga.

Jag får ta och skriva en längre like lista för västra London en annan gång för nu börjar magen kurra så dags att slänga ihop lite havregrynsgröt! Jobbar hemifrån idag... Eller jobba och jobba, jag har inte så mycket jobb att bocka av nu sista veckan. Skönt.




måndag 18 september 2017

My chin-ups and I


Nyss hemkommen från gymmet efter ett axel, arm och magpass. Och satan vad stark jag är alltsåååååå. Så stark så att jag imponerar på de andra gym goerserna. En snubbe/man/kille (kärt barn har många namn) kom fram till mig och baaaaaah ursäkta mig, jag såg dig där borta vid stängerna nyss. Och jag baaaah shit vad har jag gjort!? Har jag förstört något? Har jag stulit någons dumbbell? Har jag hål i byxorna?? (jag har faktiskt ett litet hål mellan benen men jag har svarta trosor på mig så det är det ingen som ser). Och skrev jag inte det i mitt tidigare inlägg att i London är det förbjudet att prata med främlingar! Man blir ju så jädrans nervös alltså. Men han baaaaah jag såg dig göra chin-ups och jag är såååååååå imponerad alltsååååå. Det är inte många kvinnor som kan göra chin-ups alltsåååå men du var ju grym. Och jag bara står där som ett fån och darrar som ett asplöv. Har han alltså spanat in mig och mina muskler på avstånd? Pervosnubbe! Men det är bara att tacka, bocka och ta emot komplimangen. Fast alltså, nu kan jag ju bara göra två chin-ups på rad innan jag faller ihop och halkar ner från stången...


Nu väntar jag på att David ska komma hem så han kan laga mat till mig. Fan lider ju av svältdöden här. Har så stora muskler förstår ni som måste tankas. Det blir någon turkisk köttfärs på flat bread till middag ikväll i sällskap av ett avsnitt av Celeb goes dating. Bästa programmet. Efter Paradise Hotel då förstås.

Frågor & Svar om London del 1


Halloj! Jag scrollade igenom min super gamla blogg som jag skrev mellan 2006-2010 för att hitta blogginspiration. Fan vad rolig jag var på den tiden då min blogg bestod av en massa snusk och karljävlar. Nu är jag vuxen och kilar stadigt och med ålder och förhållande blir man ju lite tråkigare. Så är det bara. Hursom, jag hittade en rolig lista som jag la upp på bloggen innan jag flyttade till London som jag tänkte jag kunde reflektera över nu när jag är etablerad Londonbo. Listan är jättelång så jag delar upp den i olika delar för nu för tiden är det ju ingen jävel som har tid för att läsa vad jag har att säga. Annat var det på 10-talet minsann när det bara fanns typ fem hemsidor att välja mellan och Facebook visste ingen vad det var. Eller snapchat för den delen. Jag kommer aldrig förstå mig på snapchat. Jag är för gammal för sånt trams.

So here we go, DEL 1:


1. Is it ok to talk to strangers in London?
A: No (unless you want to know what time it is or ask for directions, but ALWAYS try to find out by yourself first!) -Men absolut så är det! Om jag hade social fobi innan jag flyttade till London, kan ni föreställa er hur skygg jag är nu? Jag blir på riktigt rädd om någon kommer fram till mig på gatan mitt på ljusa dan för att konversera. På natten ännu hemskare. I London kan man anses som lite kokobäng om man får för sig att prata med sina grannar. Om jag hör mina grannar i trappuppgången då står jag vid dörren och lyssnar och går inte ut förrens kusten är klar. Tänk vad jobbigt om man måste säga hej till någon man inte känner!!! Det var en riktigt obehaglig utmaning för mig när vi precis skaffat oss Sanchez och ve och fasa, ALLA ville stanna och gulligulla med honom och ta bilder. Men så är livet med hund, man hamnar typ i ett litet community med andra hundägare så man blir tvingad till att ta den sociala fobin i hornen. Tänk att jag har bott i Sverige där man gladeligen springer över till grannen för att låna mjölk, ägg och socker.

2. Where do I go if I want to meet new people of the opposite sex in London?
A: Online. – Ok, den här då. Det första som slog min tanke när jag läste detta var MOTSATT KÖN. Nu för tiden är det ingen fråga om att träffa motsatt kön, nej nej nu dejtar vi hej vilt oavsett kön och sexuella preferenser. Så härligt! Tinder fanns inte på den tiden, då var det Plenty of Fish som gällde.

3. Does everyone read on the Tube? 
A: No, but everyone pretends to read, and so should you for the well-being of your fellow passengers. - Nu läser ju jag faktiskt på riktigt. Jag gör det ju givetvis inte för att jag älskar att läsa men för att det är så obehagligt om man råkar få ögonkontakt med någon på tuben. Vad är grejen med att sätena är mittemot varandra så att man blir tvingad till att stirra ner i golvet eller på annonserna i taket. Tågen är ju absolut inte designade för oss skygga Londonbor. Tänk all stress vi måste utstå av att åka tunnelbana med en massa främlingar som du av misstag råkar titta i ögonen! Om någon firar av ett leende mot mig, då blir det polisanmälan direkt minsann. 

4. How many people can you fit in a tube carriage?
A: No limit has been reached yet. - Det beror helt på hur många jävlar behåller ryggsäcken på och hur många turister är på väg från Heathrow med tomma baggage som de ska fylla med budgetfavoriter från Primark. 

5. What’s the best pedestrian strategy crossing the street at a light?
A: Nevermind whether it’s red or green, simply follow the crowd and pray. - Ok, när det kommer till att korsa gatan, då är jag megasvensk. Jag har liksom Herr Gårmans röst i huvudet varje gång jag ska över gatan. Titta åt vänster. Titta år höger. Lyssna, speja, trippa fram på tårna. Sen går jag. 


Lämnade kontoret vid 12 idag. Jag tror inte jag kommer sakna promenaden från kontoret på Millbank till Westminster tube. Jag blir tokig av att sitta fast i klungor av långsamt gående turister som tar 2000 bilder på House of Parliament utan att inse att hela byggnaden aldrig kommer få plats på bild. #köpettvykortistället

Just another manic monday

Eller så manic kanske den inte är denna måndagen. Men satan vad trötta vi var jag och mina pojkar i morse. Efter David dragit till gymmet så snoozade jag i en halvtimma innan jag behagade att gå upp. Det var ju bara att hoppas på att Sanchez inte varit uppe och levt loppan i flera timmar får då kan en olycka hända. Och torka bajs och kiss är inte det första jag vill göra på en måndag morgon. Men när jag kom ut i vardagsrummet efter att gnuggat gruset ur ögonen så låg de där i varsin säng och tittade på mig. De är så jävla roliga de där två, de sover aldrig i sin egen säng utan de sover i varandras och Nikki hade dragit Sanchez säng tvärs över golvet och lyckats vända sängen uppochner och lagt sig på sängbotten.




Vi gick ut på en liten promenad runt Barons Court så de fick göra sina behov och bli av med lite överskottsenergi.


                Långa armar har jag ju iallafall. Alltid nåt när man har ben korta som stubbar.

Det här är den sista veckan på jobbet och jag har faktiskt behagat ta mig in till kontoret för ett sista möte med min chef. Tänkte gå hem igen vid lunch och jobba lite. Ytterst lite that is. Hoppade av tuben vid St James Park idag istället för Westminster och gick genom St Neals Yard bakom Westminster Abbey. Så vackert. Och omväxling förnöjer! Ska bli spännande att jobba i ett nytt område och få se något annat. Mitt nya jobb ligger i Old Street. Ett ganska så outforskat område av mig.


söndag 17 september 2017

Masterchef

Avslutar söndagskvällen med ett avsnitt av Celebrity Masterchef innan det är dags att låta John Blund knacka på. På tal om Masterchef, idag har David skämt bort mig nåt enormt med god mat. Förvisso gör han ju det nästan varje dag. Han är kocken här hemma och lagar säkert 80% av all mat. Jag står för köttfärssåsen och havregrynsgröten. Och köttbullar förstås.

I morse slängde han ihop hemmagjorda hashbrowns och poached eggs. Jag har inte behövt använda läppbalsam på hela dagen, de är fortfarande inoljade med oljan han dränkte dom i.

Till middag blev det fläskfile marinerade i hmmm något koreanskt tror jag det var. Men kan ha varit mexikanskt. Lime var det i iallfall. Och chili. Brännhett. Men åh så gott! Eller gooooooott som David säger.

Imorgon börjar första dagen på sista veckan på mitt jobb innan jag börjar nytt jobb nästa Måndag. Det har gått snabbt sen jag sa upp mig för snart en månad sen. Spännande och skrämmande på samma gång.

Secret Lives of Pets

Älskar lata Söndagar. Efter vi kom hem från Holland Park har jag suttit fastnaglad på soffan under min filt och ätit rester av gårdagens biogodis. Det dröjer inte länge tills vi måste dra igång värmen här hemma. Mysigt! Och dyrt.

Sanchez fick en efterlängtad leverans från Amazon. 4kg Royal Canin valpmat. Vi körde på Hills innan men tänkte att vi skulle spica till det lite med något nytt. Och det blev success! En hel skål tryckte han i sig glupsk som han är.



Efter Sanchez fyllt på reserverna tittade vi på Secret Life of Pets. Har velat se den sååå länge och den var helt ok. Sanchez och Nikki verkade gilla den också. Sitter som klistrade framför teven.


David ville helst inte se den så vi passade på när han var ute och sprang några ärenden :P




Let's try this again

Nämen tjenixen alla lutfiskar och vidunder! Ska vi försöka ge oss på det här igen? Bloggen alltså. Vet inte varför jag slutade skriva men nu...