söndag 10 december 2017

Veckan som gått

Kära dagbok,

Nu trodde du att jag hade övergivit dig va? Hah så lärr blir du inte av med mig. Veckorn går bara så otroligt fort. Hur ska jag hinna med allt så här i juletider? Knäck måste kokas, julskinka rimmas, klappar köpas och julstädning i varje rum och vrå. Hah tror du ja? Blir varken knäck eller skinka men jag borde försöka klämma in ett besök till Totally Swedish nere i Barnes nästa helg så att vi kan förtära någon svensk julmat på julafton när vi sitter och ugglar i vår lilla stuga i Peak District. Vi har redan tryckt i oss en påse skumtomtar så det blir till att fylla på skumförrådet, inhandla ett par prinskorvar, rulla några köttbullar och åh jag kanske till och med hittar vörtbröd och rödbetssallad. Sedan är min svenska julmat fulländad.

Veckan som gått

Måndag: Inte ett dyft.

Tisdag: I tisdags var jag på min första bok och pub klubb med några andra bokmalskollegor. Första klubben jag varit medlem i sen lågstadiet. Vi diskuterade boken i en halvtimma över en flaska vin. Sen köpte vi in flaska efter flaska och tjötade om allt och inget tills vi insåg att det var en dag imorgon också.

Onsdag: Bakis.

Torsdag: David var ute i torsdags kväll så hade soffan och fjärrkontrollen för mig själv. Skönt att kunna sitta och prutta och se på Mamma Mia utan att någon fnyser åt mig.

Fredag: I fredags åkte den lilla svarta på! Med en kortelikort klänning och rödmålade läppar mötte jag upp min thailändska väninna Kunnida i St Pauls. Satte oss på en sån där dyr och trendig bar där sneakers är strängt förbjudet. Ja men vilka tror vi att vi är? Drottningar? Tog en drink där innan vi bestämde oss för att ljudnivån var allt för hög på alla julfestfirande kontorsråttor. Fortsatte kvällen på en gammal nedsliten pub i sann farmorsanda. Ja men vi är ju inte 20 längre. Man ska väl förbövelen kunna prata med varandra utan att skrika? Tutttutt. Gammal och bitter har jag blivit med åren minsann.

Igår: Det bjöds på iskallt väder, klarblå himmel och sol igår. Gick igenom ett soligt Chelsea igår morse för att gå till frisören och trimma topparna. Efter frisörbesöket pluggade jag i julmusik i lurarna och köpte med mig en Hot Fudge Chocolate med grädde från Starbucks och gick hem. Såååå mysigt! Sedan bar det av till Oxfor Street. Ja fafan skulle vi dit och köra mitt i julrusningen? David försökte hitta en varmare jacka men han är ju så kräsen och specifik. Vi var in och ut överallt. Från Selfridges till Barbour, från Barbour till House of Fraiser. In, ut. In, ut. Trångt var det. Svettigt. Stressigt. Och inte fan hittade han någon jacka. Tre timmar senare åkte vi hem med en ynka mascara i påsen.



IDAG: Det är andra advent idag. Vaknade upp trött och seg för ett par timmar sen. Gick ut i vardagsrummet för att väcka Sanchez. Kommer ut. Tittar ut genom fönstret och skriker som en stucken gris. Springer in till David som vid det laget tror att något allvarligt hade hänt. Han trodde jag hade hittat Sanchez död. DET SNÖAR!!!!!!! Snön har fallit hela morgonen och lämnat en kall och slaskig sörja på marken. Ja tro fan att snön aldrig lägger sig. Stackars Sanchez små kalla tassar. Det vräker ner där ute och nu är det dags för mig att svira om till träningskläder för att gå på ett Zumba pass.

Det finns inga dåliga väder. Bara dåliga kläder.


måndag 4 december 2017

Just another Monday

Kära dagbok,

Måndag igen. Det är bara tre måndagar kvar på året. Tacka tomten och gudarna för det! Var så trött i morse när jag vaknade och har varit smågrinig sedan dess. Kunde inte ens vakna till med en dusch. Vår boiler har gått sönder. Heter det vattenkokare på svenska? Eller gör man bara tevatten i vattenkokare? Hursom. Vår boiler har inte fungerat sedan i lördags vilket innebär att vi har varken varmt vatten eller värme inomhus. Hade ju kunnat ta mig en kall dusch i morse men då hade jag nog frusit till is. Fick vänta med att duscha till efter mitt svettiga gympass på lunchen. Fräsch är jag förstår ni. Nästan så att jag tycker synd om mina kollegor som måste vistas i samma rum som mig. NOT. Det kan de gott ha. Slängde iväg ett email till hyresrättsföreningen igår och bad dom komma och titta på den. Nähäpp, en jävla youtube video fick jag som svar om hur man fixar sin boiler. Alltså vet de vilka jag och David är??! Vi är paret som knappt kan skruva ihop IKEA möbler eller hänga tavlor som sitter rakt på väggen. Hur fan ska vi fixa en boiler? Jaja, det är bara att kavla upp ärmarna och följa instruktionerna. Kan vara händigt att lära sig ifall att vi någon gång får en trasig boiler när vi köpt egen bostad. David sa även att han skulle ju kunna lägga in parkettgolv själv om det visar sig att bostaden har heltäckningsmattor. Britterna älskar heltäckningsmattor. Jag sa att aldrig i livet kommer jag låta honom lägga golv. Jag kan redan se framför mig hur det ligger halvt avsågade plankor med trubbiga ändar längs med väggarna. Och plankor som sitter löst. Som en gungbräda. Jag tror inte ens David vet hur en såg ser ut.

Jag tror Davids golvläggning skulle sluta i samma katastrof som min toscakaka igår. Vi har ny ugn. Ytterligare en sak som vår hyresrättsförening tog god tid på sig att köpa åt oss. Matt blir jag. Hursom, den här ugne är typ 100 gånger så varm som vår gamla ugn. Så det slutade med en välgräddad topp och en salig sörja i mitten. Till råga på allt så överkokte jag mandelglasyren. Hårt som knäck blev det. Världen sämsta adventsfika. Tur att skumtomten levererade och danska pepparkakor från Tiger. För att inte glömma julmusten.



söndag 3 december 2017

1st of Advent

Jag täääänder ett ljus i adveeent, det väääärmer den soooom fruuuseeen äääär!!! Åh vad mysigt! Det är första advent idag! Jag är nyss hemkommen från ett zumba pass och satt på julmusik på högsta volum. SVENSK julmusik. David är ute på ett av hans töntiga Pokemon raids så man får ju passa på. Han hatar julmusik. Han är en grinch. Men han får faktiskt ta och stå ut en månad med Christer Sjögren, Frank Sinatra och Mariah Carey. Antingen det eller så kan han flytta ut och komma tillbaka i januari hah.

Igår var jag nere i Hammersmith och köpte hem lite julpynt och ljus så att vi kan få någon slags stämning här hemma. Jag köpte även kuddar och en filt till soffan. Allt sånt som David hatar haha. Han är inte mycket till övers för att göra det hembonat tyvärr. Men om han vill leva med mig så får han minsann kompromissa lite haha. Vi har bott här i över två år nu och jag har inte ansträngt mig så mycket för att göra det hemtrevligt tyvärr. Det är ju så när man hyr att man tänker att men nej vi ska ju inte bo här för alltid så det är ingen ide' att spendera tid och pengar på att inreda. Men nu är jag trött på att bo i en blank canvas och gud vet hur lång tid det kommer ta för oss att hitta vår egna bostad att köpa. Det är typ dött på bostadsmarknaden för tillfället men det sägs att i januari trappas den upp igen. Man får ju hoppas.












David sa att jag fick gärna köpa kuddar till soffan men att de inte får vara girlie. Så jag slog till på blått. David var inte helt säker på att han gillade färgen. Inte jag heller. Men det säger jag inte till honom. Rosa hade varit bättre. Men hellre blå kuddar än inga kuddar alls. Kan ju alltid byta ut kuddfodralet om jag tröttnar på det. Till gammeldagsrosa.... Om ändå David vore färgblind. Fan måste köpa nytt bord ser jag, helt repigt ju. Jävla IKEA. Men det får ta och vänta tills vi hittad hus eller lägenhet. Om jag kan överleva med ett repigt bord tills dess...

Nähäpp, nu ska jag färga mina rötter och sen läsa klart boken som jag måste läsa klart inför bokklubben på tisdag. Vi har en bokklubb på jobbet. Book and Pub Club heter den. Och sen ska jag slänga ihop en toscakaka till adventsfikat!

lördag 2 december 2017

Sjukstugan i West Ken

Snörvel och host från sjukstugan i West Kensington. Londons kalla väder har satt spår i både kropp och själ. Sanchez har haft en släng av kennel cough (hej hej skyhöga veterinärkostnader) och jag har hostat och snorat som en gammal kamel hela veckan och David, ja han är bara sjuk i huvudet. Som vanligt. MWOOOHAHAHAHA. Skoja bara. Han har tagit hand om oss väl, sprutat i medicin i munnen på Sanchez, lagat mat och diskat och servat mig hela veckan. Är dock äntligen på bättringsvägen men jag tror minsann jag ska vara lite låtsassjuk ett par dagar till så att David kan fortsätta vara min slav haha. Vad ska man annars ha karljävlar till?

Vår lägenhet var iskall när jag kom hem från jobbet i onsdags. Och sjuk på det också. Hade min onesie, mysbyxor och dubbla tröjor på, plus mössa och filt. Spelar ingen roll om vi har värmen på för fullt. Den går ut genom de oisolerade fönstren ändå. Snacka om att kasta pengar genom fönstret.

Tänkte gå ner till Hammersmith om en liten stund och se om jag kanske kan hitta något fint julpynt inne på Tiger eller TK Maxx. Och en massa ljus!! Några små tomtar kanske lagom till första advent imorgon. Vi har bestämt oss för att inte ha julgran i år. Buuhuuu, jag gråter. Vi litar inte på Sanchez. Om han inte använder julgranen som toalett, så kommer han garanterat tugga i sig glitter, ljus och kulor. Man skulle ju kunna tro att vi inte ger honom tillräckligt med mat. Tjockishunden. Förhoppningsvis nästa år när han är äldre och mer förståndig så kan vi återgå till en riktig jul igen. Jag kanske kan köpa julgransdoftande spray istället? Någon sorts julstämning måste vi ju ha. På tal om julstämning, i torsdags föll första snön här i London! Det varade i fem minuter. Några enstaka, ensamma flingor som singlade ner från himlen som försvann lika snabbt som de kom.

David är på riktigt orolig för att han måste hyra snökedjor till bilen när vi åker till Peak District över jul. Britter alltså. Kan inte tacklas med snö förstår ni. Värdelösa är de.


tisdag 28 november 2017

Angelicas Top Tips: How to survive the winter

Winter is coming och denna vinter har jag bestämt mig för att aldrig mera frysa. Svinkallt i London just nu. Det kommer bli comfort before fashion för hela slanten! Fram med långkalsonger, mössor och moon boots (ok kanske inte går så långt som till moon boots). Jag ser med både förföran och avundsjuka (host, host) att första snön har redan kommit till Sverige. Jag fryser av att bara se snöuppdateringar på Facebook. Så låt oss värma oss. Här är mina topptips på hur du överlever perioden mellan november och april, mera känt (ökänt) som vinter.


Angelicas Top Tips: How to survive the winter

  • Införskaffa dig en varm, stor och tjock halsduk. WARNING: Det finns vissa några väsentliga saker man måste tänka på när man köper halsduk. Se till så att den inte sticks. Finns inget värre än när det känns som man har kvalster som biter en runt halsen. Halsduken får inte ludda av sig på jackan. Man vill ju inte bli misstagen för ett får. Hade varit jobbigt om man bor i Wales. Hello shepherds pie liksom.
  • Vantar. TUMVANTAR. Skit samma om du ser ut som en förvuxen femåring och att du måste ta av dig vantarna varje gång du måste pilla på mobilen eller ta fram plånboken. Huvudsaken är att du inte tappar känslen i fingertopparna som man lätt kan göra i fingervantar. 
  • Långkalsonger. Ja du läste rätt. 2017-2018 är vintern då långkalsongsindustrin växer med 200%. En industri jag gärna bidrar till. Kanske borde köpa långkalsongsaktier på kuppen. Det är ju så skönt med långkalsonger... Finns ju inget bättre än ett extra lager som ligger och korvar sig runt låren och i skrevet.
  • Kängor. Köp kängor! Vattentäta. Fodrade och med tillhörande halkskydd. Stora, klumpiga kängor som annars bara hör hemma i armen (inte armen som sitter fast med axeln utan armen där militärerna bor). Man kanske tillochmed får benmuskler på köpet när man traskar runt i kängor som väger 5kg stycket.
  • Investera i en riktigt varm jacka som täcker både rumpa och lår. Fy fan kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och det var inne med korta jackor som visade magen. På riktigt. Fy fan vad kallt. I 20 minusgrader.
  • Boka resa till Thailand. Om jag ska till Thailand? Neeej då! Tänkte mer på er era stackars kalla renar. Jag ska spendera vintern med att springa på visningar. Thailand får vänta buuhuuu.
  • Sist men inte minst. Raka för guds skull inte bena. Du kommer att behöva ett extra lager med päls för att överleva vintern.

Köpte en ny jacka från Michael Kors förra veckan. Vinter, jag är redo för dig. Come and bite me you bitch.

måndag 27 november 2017

1st viewing!

Hej Måndag!

Som jag nämnde igår så var jag och David på vår allra första visning. En husvisning i Abbey Wood. Ja ni läste rätt. HUSvisning. Inte en lägenhet. Ett hus med två sovrum, separat kök, vind, trädgård, parkering och hela tjillevippen. Spänningen var olidlig. Vi hittade huset på Rightmove och ganska snart bestämde vi oss för att åh vi måste maila och fråga om vi kan få komma på en visning. Allt såg så perfekt ut. Precis vad vi var ute efter.

 David slängde iväg ett mail när vi satt inne på Harcourt Arms och jag passade på att ta en bild för att dokumentera att nu händer det! Det här är stunden då vi hittat något som vi tycker är värt att gå på visning hehe
Och det här är stunden 30 minuter senare när vi står i kön till att komma in på julmarknaden i svenska kyrkan och får ett samtal av mäklaren om att vi kan komma på visning på söndag kl 4. Så här glada blev vi!

Vi var väl förberedda när vi kom fram till Abbey Wood. Vi hade laddat ner en checklist på vad man bör fråga och vad man bör se efter. Luktar det mögel? Är fönsterkarmarna intakta? När var vattenkokaren senast utbytt? Är det något tryck i kranarna? Fungerar värmesystemet? Listan är lång. Och speciellt i England där de inte vet hur man bygger rejäla hus så måste man vara extra noggrann i granskningen. 

Vi kom fram. Första intrycket. Lungt och fint område med respektabla hus. Nära till tågstationen. Ja tågstation var det... tro fan att rälsen ligger precis bredvid huset! Och tågräls är något som vi vill komma undan eftersom vi bor vid en tågräls för tillfället mellan Barons Court och West Kensington där både District och Piccadilly line går. Ve och fasa alltså. Tänk när jag ligger där i trädgården på sommaren i min solstol och läser min bok och så helt plötsligt dundrar ett tågfan förbi. Nej tack.

Men tänk om det är vårt drömhus innanför dörrarna? Följde efter mäklaren in och möttes av en ren och fräsch nyrenoverad lya. Ja lya är rätta ordet. Jag fick knappt plats med min rumpa i vardagsrummet! Tänk då Davids karibiska bakdel?! Hur skulle det gå? Nej men seriöst, vi skulle knappt få plats med vår soffa. Gick vidare till köket. Så fint med dubbla glasdörrar ut till trädgården och sprillans nya köksluckor. Ett plus lades på ett minus. Gick upp för trappen. Men jaaaa ett riktigt hus med två våningar! Kom in i badrummet. Även det helt nyrenoverat om kanske lite småtrångt. Plus att handfatet var vid fönstret och det hade stört mig nåt enormt om jag inte skulle kunna ha en spegel ovanför.

Gick in i det första sovrummet. Alldeles för litet. Gick in i det andra sovrummet. Eller jag kanske borde kalla det för skrubb? Ja men ni hör ju. Så summan av kardemumman var att i det här huset kommer vi helt enkelt inte få plats. Men nu vet vi det till nästa gång att vi behöver några fler kvadratmeter. Vi borde även sätta ihop en lista på vad vi inte kan leva utan och vad vi kan leva utan. Verkligeten slog mig i ansiktet redan på vår första visning. Londons fastighetsmarknad är inte rolig. Vi måste ta och priorotera vad vi vill ha. Vill vi ha ett separat kök? Ett vardagsum där både soffa och matsalsbord får plats? Duger det med ett dubbelsovrum och ett enkelrum eller vill vi ha två dubbelsovrum för att sedan kanske offra ett rymligt vardagsrum? Måste vi ha en trädgård? Kan vi ta bussen till tågstationen eller vill vi helst ha gångavstånd? Allt det där tål att tänkas på. Så länge jag har pengar över till att ta bort alla engelska heltäckningsmattor och lägga in parkettgolv... 

Angelicas and Davids property hunting. To be continued...

söndag 26 november 2017

Swedish Xmas market

Ho ho finns det några snälla barn? Jaaaaaa! Angeeeeliiiicaaaaa! Igår tog tvingade jag med mig David på Svenska Kyrkans årliga julmarknad. Om jag har feelings nu? Jajamen!! Strålande jul går i repeat i min hjärna just nu. Det är inte ens en månad kvar till julafton!! Åh vad jag längtar efter att jag, David och Sanchez bilar upp till Peak District till vår lilla stuga som vi hyrt.

När vi kom fram till svenska kyrkan var det typ en mils lång kö med andra svenskar som var ute efter adventsljusstakar, julmust och skumtomtar. 

Så i väntan på att det skulle lugna ner sig, gick vi till Harcourt Arms och sipprade vin (David slurkade öl)


Väl inne i svenska kyrkan ville David fiska i fiskedammen. 


En påse skumtomtar inhandlades lagom till första advent nästa söndag. Och en flaska julmust! David älskar julmust. Han har blivit konventerad. Han är nästan mer svensk än jag nu för tiden.




Det såldes polkagrisar och kola från Gränna! Fick nästan lite hemlängtan. NOT. Okej, lite kanske.

På den korta studen som vi var på julmarknaden hann jag även trycka i mig en halv räkmacka och en hel prinsesstårta. Tur att jag gick till gymmet i morse. NOT.

I morse låg vi och drog oss i sängen riktigt länge och googlade på allt man bör fråga när man går på visning. MEN JA! Idag har vi haft vår första visning! Mer om det i nästa inlägg... Haha vilken cliff hanger hörrni! Resten av söndagskvällen kommer bestå av Davids kycklingpaj, X-Factor, mys med Sanchez och kanske en och annan Grännakola... Det är strikt förbjudet att öppna upp julmusten och skumtomtarna förrens nästa helg. Den som väntar på nåt gott...

lördag 25 november 2017

Carluccio's in my heart (belly)

Alltså frustrationen när vår jävla städfirma avbokar vår städning dagen innan. Vi brukar boka in städerska för lördags morgon men denna vecka tänkte vi att åh vad skönt det skulle va att vakna upp till en nystädad lägenhet på lördags morgon och kunna ligga och dra oss länge i en nybäddad säng. Så vi bokade en tre timmars slot för fredagskvällen och planerade att gå till puben medans städaren var här. Sanchez kan inte vara hemma när städaren är här och pubar är de enda ställen där hundar är välkomna. Hursom, tro då fan att de slänger iväg ett email på torsdagen och säger att vår slot blivit avbokad utan anledning. Det är inte första gången det händer med Gleam Clean så nu har de satt sin sista potatis. Vi anlitar en annan städfirma i framtiden.

Så istället för puben, gick vi (tog bussen uppför gatan) till High Street Kensington och gick till Carluccio's då vi kunde lämna Sanchez hemma i ett par timmar. Både jag och David är stora fans av Carluccio.. Eller ska man säga var? Vi blev allt lite ledsna när han gick bort härom veckan. Bästa TV-kocken <3 Så vad passade inte bättre än att pay our respects med linguini och lemocello!

Lemon fizz! (gin, lemoncello, prosecco)




Jag dog svampdöden. Älskar svamp. Så gott. 

Seafood linguini! Jag är en riktig snobb när det kommer till seafood linguini. Det och fish n chips. Ingen annan i London gör en seafood linguini lika bra som Carluccio's. Min bästa seafood linguini är dock en som jag åt i Florens för några år sen. Den luktade hav. Tång och salt ni vet.

Vi köpte med oss en liten selection av efterätter hem som vi tryckte i oss hemma på soffan iklädda mysbyxor. Så fort jag kommer hem åker mysbyxorna på haha. Vi somnade båda två på soffan strax innan kl 23 som två gamla grisar. 

Nähä, om man skulle ta och städa lite då kanske.... baaah. Hundhår överallt. Och Davids chest hair. 

Shuffleboard & Cookhouse

Kära dagbok,

Ytterligare en super busy vecka har passerat. Mitt hår blir bara gråare och gråare. Lederna knakar på mig och hjärnan är mos. Har haft så mycket att göra på jobbet. Har jobbat där i två månader nu. Bara en månad kvar av min prövotid och sen kan jag kanske äntligen andas ut. Det är så mycket press på att vara på prövotid i tre månader. Men det ska mycket till till att inte passera prövotiden. Men jag är ju ett konstant orosmoln tyvärr.

Hur som haver, i Torsdags hade vi på marknadsföringsavdelningen en team night out. Vi började med shuffleboard i Shoreditch. Jaha vafan är shuffleboard då? Det är typ som en blandning mellan curling utan is och bowling utan klot. Ja men ni hör ju hur tråkigt det låter. Världens sämsta lagsport haha. Men vi fick minsann bita ihop och sopa banan i två timmar. Tur att det fanns gin som flödade.


Efter att vi genomlidit världshistoriens mest långsamma lagsport hoppade vi på tunnelbanan (efter ett pitstop på närmsta pub) till Soho. Kvällens höjdpunkt stod på schemat. Lebanesisk mat på Cookhouse. Fy fan vad gott. Min kollegas familj äger Cookhouse. Vi blev med andra ord behandlade som kungligheter. Jag tror aldrig jag ätit så mycket i hela mitt liv. Och då har jag upplevt 31 jular. Maten kom in på rullande band. Falafel. Kyckling. Hummus. Babaganoush. Bröd. ALLT! Cookhouse i Soho är nog tamefan den bästa maten jag någonsin ätit i London och då har jag besökt ett flertal Michelin restauranger. Says it all med andra ord.

Matkoma deluxe! Måste ta med mig David dit någon gång (Heter det dit?? Jag har suttit i fem minuter och rullat det ordet på min tunga och det låter så konstigt! Usch vad händer med min svenska :S)




måndag 20 november 2017

Angelicas top tips: How to get a seat on the tube

Efter snart två månaders pendlande från West Kensington till Old Street har jag lärt mig ett och annat om att åka tunnelbana i London fem dagar i veckan, två gånger om dagen. 10 resor i veckan. Vilket på två månader är typ 80 resor. Fy fan vilken pärs. Londons tunnelbana i rusningstid är inte att leka med. Det ska gudarna veta. Eller iaf ni som bor i London vet. Varje morgon går man till närmsta tunnelbanestation med skakande ben och svett som börjar pärlas sig i pannan. Funderingarna är många och oron är på topp. Man frågar sig själv. Kommer tåger vara försenat? Kommer plattformen vara packad? Kommer jag få plats på första tåg som anländer? Kommer jag få en sittplats? Det sistnämnda är ungefär lika sannolikt som att vinna på lotto eller att springa in i Zlatan så där på tu man hand. Båda är något jag drömmer om.

Till er som varje dag måste åka tunnelbana till jobbet, här är mina topptips på vad du ska göra och vad du ska undvika för att få en sittplats.

Angelicas top tips: How to get a seat on the tube

  • Så fort du går på tåget, se till så att du går och ställer dig i gången där sätena finns, alltså inte vid dörrarna för då kommer du garanterat inte hinna fram och haffa sätet när det blir ledigt
  • Ställ dig inte vid sätena närmast dörrarna för ve och fasa när en gravid kvinna kommer på tåget - då måste du vare sig du vill eller inte resa på dig... Går förstås att låtsas som att du sover...
  • På tal om att sova - ställ dig inte vid någon som sover. Den människan kommer troligtvis sitta kvar länge på tåget eftersom de har tid att göra sig bekväma
  • Ställ dig heller inte vid någon som sminkar sig, de kommer också vara kvar på tåget längre
  • Om du ser ett barn som sitter ner - ställ dig där! Du kommer 9 av 10 gånger få ta över sätet efter ett par stopp. Inget barn reser tvärs över London för att åka till skolan
  • Ställ dig bredvid en man - när sätet blir ledigt kommer mannen garanterat ge dig förtur till att sitta. Älskade brittiska gentelmän. (Om du är en man, ställ dig inte bredvid en kvinna)
Följ dessa topptips och din resa till jobbet kommer bli så mycket mindre smärtsam. Och sist men inte minst - när du ser en ledig sittplats, strunta i allt vad vett och etikett heter. Armbåga dig fram. Knuffa undan konkuransen. Do what you have to do to get a seat on the tube. You are worth it.


söndag 19 november 2017

En flaska vitt och belgiska musslor




Åh vilken trevlig kväll jag hade igår. Men jag är ju fan inte 20 längre. Hällde i mig en flaska vin så har varit helt seg idag. Mötte upp Paulina utanför Belgo i Covent Garden (en belgisk restaurang). Det blev musslor med pommes för mig. Jag dog så gott. De låg och badade i grädde de små liven. Vi pratade jobb, relationer, resor och framtidsplaner. Två riktiga tjötkärringar är vi minsann.


Sanchez ville vara med på bild. Han var så orolig när jag gjorde mig iordning för kvällen. Han visste att nånting var i görningen. Att mamma skulle överge honom för kvällen. Sanchez största mardröm. Att mamma går ut ett par timmar. Han satt nära David för att söka tröst och såg allmänt ledsen ut. 



Efter att vi ätit, gick vi på uppdrag hitta den mest tomma och tysta pub runt Covent Garden. Lättare sagt än gjort en lördagskväll mitt i Londons teaterkvarte. Vi är som två griniga pensionärer som vill ha det lungt och tyst omkring oss. Vi typ fräser åt folk som pratar, skrattar och har roligt. Surtanter. Till slut hittade vi världens bästa guldgruva i Holborn med en medelålder på 60. Delade på ytterligare en flaska vin och pratade fram till småtimmarna. Alltså kl 22 i min värld.

Vaknade upp i morse och hade pancake cravings!!! Till Davids lycka. När det kommer till pannkakor, då är det jag som är mästerkocken här hemma. Allt som innehåller mjöl är David värdelös på. Det blir ju bara pannkaka av det. Mohaha nu var jag rolig.

Förutom att ha ätit pannkakor tills våra magar såg ut som ballonger har vi gjort minsta möjliga idag. Vi har tvättat, veckohandlat och rastat Sanchez i Ravenscourt Park. Lyckan när han får springa runt fritt utan koppel är oslagbar. Nu sitter vi här hemma med elementet på full värme och spelar Mariokart. Älskar lata söndagar!


Veckan som gått

Kära dagbok, Nu trodde du att jag hade övergivit dig va? Hah så lärr blir du inte av med mig. Veckorn går bara så otroligt fort. Hur ska j...